Ja, i morgon börjar jag mitt nya jobb! Jag ska jobba som extern kommunikatör på Unionen i Göteborg. Det ska verkligen bli jättekul.
Nu är ju inte jobbsöket över för min del helt och hållet, för det här är ett vikariat fram till 31 september. Däremot kommer det inte hända lika mycket på den här bloggen som det gjorde i höstas. 
Det som jag skrev innan helgerna om att det börjat lossna lite grand verkar hålla i sig. En intervju igår (mycket trevlig sådan och ett kul projekt!) och nästa vecka är det också en inbokad.
Det är skönt att jobbsökandet kommit in i en ny fas. Jag ser fram emot att börja jobba igen. Just för stunden är jag med i tre olika processer och håller i tillägg på och kontaktar arbetsgivare jag pratat med tidigare.
Det ska bli riktigt intressant att se var jag hamnar!
I sann kulturvetaranda då så började jag mina självstudier om projektledning med ”Myter om projekt” av Jesper Blomberg. Just i och med att så mycket benämns ”projekt” så tyckte jag att det var på tiden att jag satte mig in lite mer i ämnet. Jespers bok är faktiskt riktigt bra. Exemplen kommer från byggbranschen mestadels men jag skulle tro att de går att översätta till andra områden utan att poängerna går förlorade.
Mest intressant tyckte jag det var att läsa om teorierna kring varför projekt så ofta blir dyrare än beräknat. Det ser man ju lite då och då i media att byggprojekten (det är ju ofta byggprojekten som granskas, särskilt om de finansierats av offentliga medel) går över budget riktigt rejält. Det verkar (baserat på bland annat Jespers egen forskning) som att det finns en attityd i framgångsrika projekt att man ska vara kreativ och lägga till saker allt medan projektet har sin gång – och att det är därför som det blir dyrare än beräknat.
Intressant nog bedömer han inte ett framgångsrikt projekt efter om det blev klart inom tid- och budgetramar, utan om det anses ha varit värt besväret och kostnaderna i ett längre perspektiv. Han går till och med så långt att han rekommenderar att man inte utvärderar projekt alltför grundligt alldeles efter genomförande eftersom man då inte har tillgång till hela bilden.
Jag ska ta mig till biblioteket och låna en mer ”traditionell” utbildningsbok i projektledning så får vi se vad som sägs där.
Efter mycket om och men så verkar det faktiskt som att saker börjar röra på sig lite igen här på västkusten…. Tre intervjuer nu på lika många veckor. Det känns riktigt skönt. Inte för att jag lidit något särskilt av att ha jobbsök som mitt jobb, men det är ju en viss brist på kollegor. Det ska bli kul att börja jobba. Förhoppningsvis blir det snart!
Igår var sista tillfället på kursen i kreativt skrivande. Tråkigt att det är slut för den här gången. Jag hoppas att jag har tid att gå även till våren, men ännu mer hoppas jag att jag har ett jobb så att jag INTE hinner…..!
Nu sista gången så skrev vi poesi. Sätt fem personer i ett rum som aldrig skrivit poesi – och förvånas. Vi förvånade oss själva. Det har vi i och för sig gjort varje gång oavsett kvällens tema. Det är så oerhört spännande varje gång att se vad det blir av det. Det är kul att se vad man hittar på själv och vilka bitar av ens innersta som kommer fram så där helt spontant. Ännu mer spännande är det att höra vad som kommer ur de andra. Samma uppgift, helt olika synsätt, erfarenheter, viljor och intressen.
I går ställdes just detta på sin spets i våra dikter om ett hav i storm och vågor. Det blev ett litet triangeldrama nästan kan man säga, haha, för de tre av oss som kände absolut starkast just i denna övningen (en liten fem-minuters grej). Min dikt var full av hopp, tyckte jag då.
När jag tittade upp efter att ha läst texten så rös kvinnan mitt emot och var alldeles blek. Mannen på hennes högra sida sken som en sol. När sedan han läste sina rader så var hon lika illa berörd av hans dikt som jag blev stärkt av den – och det visade sig att vi hade helt olika känslor för havet. Alla tre hade vi tillbringat mycket tid vid hav, men där jag och Peter sökt oss till stormarna och upplevt den kraften som ren glädje hade Petra alltid tyckt att de dagarna var de allra, allra värsta, vågorna otäcka och stormen ett slöseri med sommaren.
Visst är det härligt hur resultatet av fem minuter kan upplevas så olika? Och den här kursen har varit sådan hela hösten med förvåning, upptäckarglädje, sorg, fascination, vemod och beröring – det bara ställdes på sin spets nu i den mer avskalade formen poesi.
Jag var på en premiär på en julshow igår. Biljetterna hade jag vunnit på an AW med MiG. Det var en trevlig kväll, men det här med att ett par killar med stora, stora kameror stod och väntade på att ”rätt” person skulle våga sig fram till julbordet fick mig att fundera.
Det verkade som att det inte var någon där som faktiskt hade betalt för att gå på den här grejen. Jag kan ha fel, men det kändes helt enkelt lite udda det hela. Publiken kändes fel, som om förväntningarna inte fanns på att det skulle bli en trevlig kväll. Det är liksom mer förväntan i luften kl 17 en vardagskväll på vilken pub som helst. Och ärligt talat så tyckte jag lite synd om dem som faktiskt antagligen var kända då (jag har av olika anledningar århundradets sämsta kändisradar – antagligen saknar jag också någon nödvändig gen) och som nu ska ståta på bild i samband med just den här showen och den här krogen. Tänk om de inte tyckte att det var något bra? Alls?
Visst, fine, gratis är gott och så och jag själv tyckte att det var lite kul att få äta julbord eftersom jag inte har någon arbetsgivare som fixar sådant i år, men ändå. De som får sådana här inbjudningar hela tiden, tröttnar de inte? Det är lite lustigt så här i tider av personliga varumärken att det faktiskt funkar.
Det här var det MiG seminarium hittills som var om inte bäst, så åtminstone det som passat bäst in med det jag är intresserad av. Kaj pratade om hur varumärken måste förankras internt innan de fungerar externt. Rent praktiskt gick han igenom flera led med hur ledningsgruppen kan börja arbeta mer strategiskt med varumärken internt. Från frågor som hur vi ser på vårt varumärke nu, till hur vi vill att det ska vara, till hur vi ska ta oss dit. Vad måste ändras? Vad måste vi fortsätta göra? och så vidare.
Kaj visade också på olika nivåer av engagemang i ett projekt, samt gav verktyg för att definiera ett varumärke utifrån egenskaper, fördelar, värden och personlighet.
Mycket intressant. Jag håller med det som sas att företag ofta glömmer bort att förankra sina varumärken internt. Samtidigt är det så oerhört viktigt för hur kunden upplever att vara just kund och för kundlojaliteten, tycker jag. När en kund köper en produkt, så köper den också att företaget ska bete sig som produkten i viss mån – alltså man ska som kund känna igen det man får när man kontaktar ett företag. Om det inte stämmer hela vägen så minskar chansen för långvariga och nöjda kunder. Om varumärket inte levs av alla som jobbar på ett företag så blir det ingen bra relation.
Hela förra veckan var något kaotisk med många nätverksträffar och en hel del jobb att söka över landet. Detta i tillägg till att förra helgen ”försvann” på kursen i InDesign… Det blev 12 arbetsdagar (jo, för det är precis vad jobbsök är!) på raken och ingen tid alls till sådant som att handla mat och städa. Intressant i och för sig, men också skönt nu när saker gått tillbaka lite mer till normaltillstånd… Nu har jag vilat upp mig under helgen, kommit i kapp med ett och annat och från idag – en ny jobbsökarvecka
I måndags var jag på MiG Future för första gången på jättelänge. Tyvärr så ligger mötena vanligtvis på torsdagar då jag har min danskurs, men nu tog jag chansen att vara med.
Dennis, Joanna och Johannes var på MiG för att prata om Ung Företagsamhet. Jag var nyfiken för jag var mentor läsåret 2007/08 för ett UF-företag och även om det var kul och givande så missade jag massor av information om vad de verkliga förväntningarna från UFs sida egentligen var. Jag kom in ganska sent i processen den gången eftersom tjejerna inte fungerade tillsammans med sin första mentor och ville byta, så alla – och företaget – var redan igång.
Det är oerhört inspirerande att vara mentor och eftersom jag ju gillar företagande så var det ingen tvekan om att jag skulle erbjuda mig att hjälpa till även denna gång. Jag tror de flesta som var där (vilket var alldeles för få!!) gjorde det samma.
Det var fortfarande en del företag som saknade mentorer, så vi får väl hoppas att Joanna och Dennis hittar några som de tycker passar ihop med oss.
Jag har varit på biblioteket för att hämta en bok om bloggandet i Kina. För några veckor sedan så var jag på en föreläsning om Kinas utveckling på demokratiområdet och fick sedan veta att det fanns en bok på ämnet. Den har Mölndals bibliotek nu köpt in med mig som första läsare
När jag var på biblioteket så passade jag på att plocka till mig ett par böcker om projektledning. Bland de olika saker som efterfrågas i jobbannonser till de jobb jag vill ha syns ofta erfarenhet av projektledning har jag märkt. Visserligen har jag jobbat med människor som jobbar i projekt – som på mitt senaste jobb till exempel – men jag har ju inte uttryckligen ingått i en projektgrupp eller projektlett för någon arbetsgivare. Så nu tänkte jag att jag ska ta tag i det här på egen hand och läsa på.
