Jag var på ett mycket intressant föredrag på Stadsbiblioteket i måndags. Det var meningen att det skulle ha hetat ”Nätdemokrati – om bloggarnas betydelse för demokratins utveckling i Kina” men journalisten Ulrika K Engström hade fått förhinder och istället blev det Nils Olof Ericsson, fd kulturråd på Sveriges ambassad i Peking som talade på temat: ”Hur öppet är Kina – om yttrandefrihetens villkor”.
Det var en av de mest insatta föredragshållare jag någonsin stött på. Ett fantastiskt föredrag från början till slut. Nils Olof inledde med en kortare historik och gick snabbt in på jämförelser mellan hur situationen i Kina faktiskt varit med hur Sverige under de senaste decennierna uppfattat Kina. Eftersom han själv varit på plats både i Sverige och i Kina under den här tiden – och dessutom varit mycket intresserad av utvecklingen – så hade han samlat på sig flera olika faktiska exempel på kommunikation medan de hände. Han visade upp tidningar med Mao på halvsidesbild på framsidan, sedan skrifter som sedan blivit förbjudna av den kinesiska regimen och så vidare.
Uppfinningsrikedomen när det gällde att tala runt det strikta regelverket och föra fram avvikande åsikter var helt fascinerande. Det gällde symbolik i konst och bilder, handskrivna tidningar tryckta på små stencileringsapparater på dåligt papper, och senare hela böcker tryckta med långa citat – följt av korta fördömanden – av avvikande meningar. Givetvis med avsikten att sprida det som sas i citaten.
Nils Olof balanserade hela tiden med att berätta hur den kinesiska makten hade använt olika resurser för att stoppa det fria talet. Till exempel hur myndigheter hade haft särskilda personer som gick igenom mottagna fax innan de delades ut för att ta bort de meddelanden som hade fel innehåll för att få distribureras. På den tiden fax var det modernaste kommunikationskanalen alltså.
Det som händer nu med ny informationsteknologi, mobiler och internetanslutning för hundratals miljoner människor är på en så oerhört mycket större skala och i princip omöjliga för myndigheterna att övervaka. Nils Olof ansåg att eftersom Kina är intresserat av att kommunicera med omvärlden på grund av att de vill handla med omvärlden så har makten fått göra ett val, och att det valet stått mellan att inte tillåta kommunikation alls, eller att försöka begränsa så gott det går.
Det finns begränsningar på sökord generellt och skolor och myndigheter har strikta restriktioner på vilka sajter som får besökas. Bloggar stängs ner, men det startas hela tiden många fler nya.
Kinas vilja att vara en stark ekonomisk makt och den allt öppnare kommunikationen, tror Nils Olof, kommer att göra att partiet kommer ändra sig på ett eller annat sätt de närmaste 10-15 åren.
Just nu pågår tydligen diskussioner i Kina bland journalister om hur man bör förhålla sig till yttrandefrihet: vad är korrekt att publicera? Från att ha varit totalförbjudet att publicera någonting avvikande så finns nu ett vakuum. Skall man, bör man publicera allt? I Sverige finns det ju begränsningar i yttrandefriheten – tex när det gäller hets mot folkgrupp. Sådana tankesätt är ännu inte formaliserade i någons sorts yrkeskod i Kina. Samtidigt har partiet en mycket stark makt och en egen agenda – enligt Nils Olof är denna primärt att behålla sin makt.
Större delen av föredraget gällde det som hänt de senaste 30 åren. När Nils Olof talar med ungdomar i Kina idag så kan de knappt förstå att det kunde ha varit som det var, trots att deras egna föräldrar levde igenom det. Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen framöver.